Always learn and always grow. | elita

elita

Annons

Always learn and always grow.

Jag träffade en gammal vän för några veckor sedan. Ett ex, eller vad man nu ska kalla det. Vi höll ihop i ett år men kallade oss aldrig ett par. Men såhär efteråt så känns det ju definitivt som ett ex.

Hur mycket man än undviker att sätta en stämpel på det man har ihop så utvecklas naturligtvis en slags djup relation. Ett förhållande av något slag.

Anyway. Några år efter vårt brake up så ses vi igen och vi är båda ganska exhalterade av att få träffa varandra, denna gång enbart som vänner, men det märktes att vi båda var glada att få umgås igen. Vi är sådana som bara skrattar åt allt när vi pratar, bra kemi kan man kalla det. Men plötsligt kan vi prata mer öppet än någonsin. En killkompis som vet precis ALLT om en. Som jag var nära att ha barn ihop med. Om vi kommer förbli vänner eller låta det sakta rinna ut i sanden igen vet jag inte. Men jag vet att våra samtal är guld värda för mig.

-Har du tänkt på hur lite man bryr sig nuförtiden? säger han.

-Att man liksom blivit så van vid hur illa folk beter sig att man ser det som normalt? svarar jag och förstår precis vad han menar.

Jag satt på en dejt där en man berättade för mig om deras horresor till Prag. På första dejten alltså. Det är sånt som jag måste säga till folk att jag inte vill höra och då anses jag konstig. Alltså… waow.

Minns du för flera år sedan, när vi hängde, att man blev sur över att någon man gillade hånglade med någon? Nu tvingas jag genomleva ett nyår där kärleken i mitt liv är på prostiresa?

GOOOTT NYTT ÅR! ropade alla över hustaken i våningen vi var i, jag hade försökt supa ner mig allt vad jag kunde och lyckats rätt bra. Fyrverkerierna exploderade i färger över oss och vi stod med några snygga tyskar, fransmän…minns inte riktigt, och skålade. De såg en uppfixad, lycklig kvinna. Jag såg tillbaks och tänkte på hur han hade det just nu, om de var på bordellen just i detta nu? Hur många han varit med och om de hade haft lika fantastiskt sex som vi brukade ha? Och det gjorde ont men allra mest var det tomt.

Inte konstigt att man är avtrubbad. För det är exakt så jag känner, jag har så lätt för att stänga av och bara låtsas som ingenting. Jag kan gå ut en hel kväll, skratta och vara absolut gladast och roligast på festen, samtidigt som någon annan jävel hade skärt sig i armarna för länge sedan. Hahaha. Det är något sjukt över det men egentligen ännu mer… märkligt.

Jag satt hos en psykiatier efter det här, jag går ju hos sådana ibland då jag har ADHD, och berättade om min tomhet och avsaknad av känslor som uppstått men han tyckte det var positivt. Jag antar att det är det men jag är också rädd över hur det påverkar mig i längden? När man alltid varit en känslig person , blir det på något vis skrämmande att inte kunna känna något alls.

Eftersom man blivit huggen så många gånger, är det som om hjärnan tillslut vet EXAKT hur man ska bete sig för att känna så lite som möjligt.

Mina kollegor på jobbet märkte aldrig av att jag kvällen innan, när jag var hemma hos kärleken i mitt liv, skulle hjälpa honom med något vid datorn, och när jag sätter mig vid den så står det “Klamydiatest Stockholm” i googlefönstret. Jag sa inget då förstås. Jag låtsades som ingenting, men inombords så gick jag sönder. Bit för bit för bit. Sov inte den natten. På morgonen sov han och jag tittade på hans perfekt vackra drag, visste att jag inte skulle träffa honom igen. Jag tror att exakt den känslan jag känner då, när jag tyst lämnar hans lägenhet för att inte väcka honom, tar något från mig själ som jag inte får tillbaks. Någonsin. Jag gråter inte, jag beter mig helt perfekt på jobbet, jag är sminkad och jag fönar mitt hår, för jag är ju stark. Inte sant? Måste alltid vara stolt och stark, aldrig aldrig visa. Men något förblir tomt i mig och den tomheten sprider sig i mig likt cancer.

Kanske är det alla svek och knivhugg från dem som vi älskar som får oss att verkligen uppskatta de små sakerna i livet? Ett samtal med en gammal vän som vet allt om dig? En lyckad dag på jobbet? Någon som ler mot dig på tåget?

Jag vet inte.

Men man lär sig en sak iallafall, att aldrig någonsin släppa in någon för nära. Och ni får säga vad ni vill om det. Men det fungerar bra för mig. Jag kanske går miste om en del men jag låter ingen såra mig heller. Jag älskar mig själv för mycket för att låta någon skada mig. Aldrig igen.

20120601-204409

 

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. M

    Jag är också en av dom som känner igen mig i det du skriver. Jag har blivit sviken och huggen i hjärtat ett X antal gånger och jag börjar bete mig som dig.. Vägrar släppa in, vägrar bli sårad, vägrar lägga energi på någon som behandlar mig som skit och inte förstår det. Det är tid jag ALDRIG kommer att få tillbaka!!!
    Jag får leva mitt liv 1 gång och nu har jag bestämt mig för att jag vill leva ett lyckligt liv, med mycket posititivitet, glädje och äkta kärlek.
    Vad hände med mänskligheten??
     

  2. G

    Väldigt fint och äkta skrivet . Det är så svårt att finns någon äkta nuförtiden . Folk har glömt ordet kärlek, knullar runt ( för det är så enkelt att få knull ) och blivit för självupptagna. Finns någon där ute som förtjänar dig och när du finner honom kommer du att automatiskt släppa in honom i hjärtat. /En tjej som inte heller litar på dagens tölp!

  3. Andrea

    Väldigt fint skrivet! Jag trodde att jag hade träffat mitt livs kärlek en gång också, vi hade det perfekt tillsammans men bara några månader efter skaffa han barn med en annan eller; “råkade” som han uttryckte det när jag konfronterade honom.. Jag är fortfarande typ kär i honom å har bett han att han ska säga att det aldrig kan bli vi två å att han inte vill ha mig men han vill inte säga det till mig.. Det är lixom det som behövs tror jag för att glömma “dom..”

    1. elitamini

      Asså fyfan… Det gör ont imitt hjärta att läsa vad du skriver. GÅ VIDARE!
      NEXT! som jag brukar säga hahahah

  4. missy

    Så sjukt, känner precis likadant…ingenting! För någon! Känner igen mig något hemskt! Brilliant skrivet och skönt att veta att det bara inte är jag som är love-fuckedup ❤

Annons
stats