En liten, liten gest. | elita

elita

Annons

En liten, liten gest.

Efter jobbet gick jag för att handla råvaror vid Fridhemsplan till nyår. Det gjorde även resten av stockholm.

Jag ska bjuda min fru Angelica på en trerätters middag, och som tur är har jag en färdig inköpslista som jag inte viker en tum från. Ändå tog det exakt femtio minuter, omöjligt att skynda på inköpen mellan alla stressade, svettiga människor.

Vid fiskdisken är den längsta kön, tjugo nummer före mig. Perfekt, då hinner jag titta efter den finaste hummern. De är gigantiska och jag kan inte låta bli att tänka på hur barbariskt det egentligen är. Levande djur som alldeles nyss levde ett liv och aldrig hade gissat att de skulle hamna i en upplyst disk på Coop vid Fridhemsplan.

95!

Det är jag. Tjejen tittar trött på mig. Minen avslöjar att hon stått vid fiskdisken och hjälpt stressade sistaminutenshoppare under hela dagen.

Hejhej! Jag vill gärna ha en hummer, den största helst. Men du? Kan man pröjsa mer om ni delar den?

Jag kan dela den åt dig ändå om du vill, svarar hon. Men den kommer att bli slafsigare till imorgon då, lägger hon till och tittar på mig.

Jaha, säger jag. Näe, men då tar jag den hel. Hon tittar tveksamt på mig.

-Det värsta som kan hända är ju att det går åt helvete, säger jag och skrockar.

Tjejen i fiskdisken döljer ett litet leende, hon är hård på det där stockholmsviset som jag gillar.

Vant slänger hon upp en hummer på disken, och visar mig exakt hur jag ska skära upp den. Hon har vid det här laget förstått att jag inte gjort det förut. Hon förklarar vad för kniv jag ska använda och vad för redskap jag ska undvika. Jag tittar storögt som jag alltid gör när jag får lära mig något nytt. Försöker memorera varje detalj av det hon säger.

När jag går därifrån tänker jag att det var en fin gest. Mitt i en av årets största helger, tog hon sig den tiden att hjälpa en förvirrad och antagligen ganska jobbig kund. Visst, en liten sak. Men jag blev glad, jag hade ingen aning om hur jag skulle gjort annars.

Står i en ny kö med ett omedvetet litet leende på läpparna då jag funderar över hur snällt det var av henne, får ögontakt med en söt kille som antagligen tror att jag är psyksjuk och förbannar mig själv. Typiskt!

Tänk på det mina vänner. Bara ett leende, en komplimang eller en hjälpande hand som inte kostar oss någonting kan få någon annan att känna glädje.

Be-Kind-Quote

 

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats